Årets första ritualer

Januarifullmånen ägde rum den 28.1 och några dagar senare var det dags för Imbolc. I höstas beslöt jag för mig själv att då jag tillfälligt flyttar till Vasa för vårterminens studier skulle jag starta en ritualcirkel. Pandemin är ju fortfarande i full sving här så det sätter effektivt stopp för inomhusritualer och en del ritualaktiviteter man annars kunde tänka sig göra. Men utomhus kan man träffas så länge som man beaktar avstånd.

Esbatfirandet blev ett enkelt och halvimproviserat firande tillsammans med Fenris. Vi nyttjade ett tomt rum, bar in bord och dekorerade ett enkelt altare. Rummet fylldes av rökelse, rytm och sång, av chants och energier. För att inte ha firat ritual tillsammans med andra på länge gick det hyfsat och efteråt satt vi och ponerade erfarenheten.

När man är van att fira ritual ensam är det flera saker som ändrar när man firar tillsammans med andra. Man behöver vara samspelt på ett helt annat sätt, eller har någon som styr upp ritualen. Speciellt gäller detta resandet av energi, och ännu mer hur man sänder denna, eller snarare när. Om inte alla deltagare i en ritual är perfekt samspelta kommer alla att nå sin högsta energiresningspunkt vid olika tillfällen. Någon kanske känner att jag kunde redan sända, medan någon annan ännu håller på att resa. Det finns olika sätt att lösa detta dilemma:

• Man kan utse någon i cirkeln som markerar när det är dags att sända, som ropar ut "Nu!" när det är dags. Då kan det vara bra att lite på förhand ge tecken på att det snart ska ske, så att övriga deltagare kan bereda sig på sändandet.
• Man kunde också sända när man själv anser sig vara klar. Energin reses gemensamt men då någon känner att nu är jag klar så sänder hen. Var och en reser och sänder då i sin egen takt och energin sänds som individuella puffar i stället för en gemensam kraftig urladdning.

En annan sak som det lönar sig att komma överens om gällande energisändning om man firar med en grupp man inte annars firar med är vart energin sänds och hur: uppåt och ut mot målet, eller neråt mot marken?

Medeltida ish kläder fungerar bra trots
kölden, bara lagren är tillräckligt många.

Men vi går vidare från mina magifunderingar och mitt filosoferande. Det var dags att på allvar planera Imbolcritualen som skulle äga rum den 2.2 på kvällen. Vi skulle bli fem personer runt en lägereld. Ritualdrycken skulle bestå av varm, hemgjord svartvinbärssaft, för det skulle vara kring 20 minusgrader den kvällen. Via chat planerade vi vem som skulle ta med vad. Slutligen blev det väldigt få föremål vi tog med.

Veden var det mest skrymmande, kvasten och våra kläder var kanske det som syntes mest. Vi hade kommit överens om att bära mantel eftersom vi tänkte att det skulle bidra till känslan. Och visst gjorde det! Själv drog jag på mig en hel medeltida dräkt (med stoppabyxor under) och slängde sedan ryggsäcken på ryggen och kvasten över axeln och marscherade iväg för att möta upp med resten. Elden var redan igång när jag anlände.

Vi körde en kort genomgång av ritualschemat, bestämde hur vi skulle göra och vem som skulle göra vad och så började vi. Det blev en munter ritual där humor och allvar blandades och där önskningar frön framtiden fördes fram. Fenris hade skrivit en vacker åkallan till Brigid som jag har fått tillstånd att dela:

        Brigid oh Brigid,

        thrice-great maid,
        come bless our circle
        from your evergreen glade

        Lady of healing,
        Goddess of spring
        winter still lingers
        yet new hope you bring

        Oh warrior, healer,
        oh poet and bard.
        Oh keeper of flame,
        of steel so hard

        As we dance this eve
        with spring on its way
        We ask you to join us
        and bless us, night and day.

Det kommer att bli fler ritualer under vinter och vår. Vilket format dessa får återstår att se, men det känns som att vi har en fin gemenskap och att vi kan fira trots stäng kyla, knädjup snö och två meters avstånd. Ritualer skapar och stärker gemenskapsband. Gemensamt magiskt arbete bygger gruppanda på ett sätt som få andra saker gör (möjligen lagsporter). De är ett sätt att växa som individ samtidigt som man växer som grupp.

Imbolcs ljusa välsignelser!

~Stella