Tankar efter mootet

Dagen gryr och jag vaknar på grund av ljuset. En ögonmask finns på listan över saker jag vill sy, för snart kommer jag att behöva den. Mitt sovrumsfönster är riktat mot öst och när man suttit på moot till midnatt så skulle man uppskatta att får sova vidare lite till.

Igår ordnade jag alltså moot online för första gången och det fungerade mycket bättre än tänkt. Jag tror att det är både största och längsta mootet jag varit på hittills. Jag hade reserverat tre timmar för mootet eftersom jag tänkte att alla kanske inte hinner med från början utan kommer med vartefter, men att vi skulle moota i hela fem timmar hade jag kanske inte trott. Givande var det.

Allt som allt deltog åtta personer i mootet och vi var en salig blandning av allmänna sökare, eklektiker, wiccaner och traditionalister. Som mest satt sex personer samtidigt på moot och folk kom och gick lite beroende på sin tidtabell. Till slut var det jag och två andra som satt de sista två timmarna och diskuterade olika esoteriska traditioner och kopplingarna till initiatorisk wicca.

Mootet hade inget tema denna gång så diskussionen flödade relativt fritt. Jag tror dock att för ett online moot kunde det vara bra att viga första delen av mootet till diskussion kring ett specifikt ämne. Med sex deltagare i början gick ungefär första halvtimmen åt till presentationer, vilket var helt i sin ordning. Speciellt när alla inte känner varandra kan det vara bra med korta intron.

Diskussioner under mootet handlade bland annat om vad wicca är och var gränsen mellan wicca och annat går. Det är inte den enklaste frågan att svara på, speciellt inte idag då eklektisk wicca i många fall idag målas upp som "wicca är vad än du vill att det ska vara". Jag lovade försöka skriva en text för bloggen om det här så det ska jag försöka knåpa ihop.

Andra saker vi diskuterade var böcker, bland annat vilka böcker som fungerade som inkörsportar för oss till ett intresse för det magiska och ockulta.

Överlag är jag mycket nöjd med hur mootet blev. Jag var lite nervös för att formatet skulle göra det svårt, och visst kan det ibland bli lite knepigt att navigera talturer, men jag skulle säga att det överlag lyckades riktigt bra. En annan positiv faktor som jag gärna lyfter fram och som jag tror är orsaken att så många kunde delta är just det att mootet ordnades online. Det gjorde det möjligt för folk från olika håll i Svenskfinland att delta. Vår geografiska spridning torde ha varit: två från Helsingfors, två från Vasa, en från Oravais, två från Jakobstad och en från Karleby.

Det fanns intresse för ett moot nästa vecka, så det ska jag försöka se till att ordna. Är du intresserad så dyker det idag upp en datumomröstning om detta på SFWV:s Facebook-grupp. Så gå in där och rösta. Det datum som får flest röster blir mootdatum. I fall av jämnt fördelade röster bestämmer slumpen.

Ha en solig lördag!
~Stella

Moot i korontänen

De flesta av oss sitter inomhus just nu och socialdistansering föreskrivs. Fast jag tycker egentligen inte om det begreppet. Nog kan man ju vara social fast man inte umgås i samma utrymme, och visst kan man vara osocial fast man umgås i samma utrymme. Varför inte kalla det fysisk distansering eller något annat i stället?

Hur som helst. Många av oss känner sig ensamma och under krissituationer ökar människans sociala behov (det här är min teori, citera mig inte om det). Vårt behov av att tala om våra erfarenheter med varandra ökar. Den rådande situationen gör att folk som följer rekommendationerna använder sig mera av kontakter via sociala medier. Det kan vara frågan om att man mera aktivt läser sina vänners flöden, kommenterar och deltar i diskussioner. På sätt och vis kan det här göra oss mer sociala fast vi inte fysiskt kan umgås.

Redan i februari tänkte jag att det skulle vara roligt med ett moot under mars månad. Nu går det däremot inte att ordna, tänkte jag lite snopet. Sedan väcktes tanken att det kanske kunde gå att ordna online. Sagt och gjort. Jag skrev en förfrågan i SFWV:s Facebook-grupp gällande datum och nu blir vår första online moot av på fredag (27.3.2020) klockan 19.00 via zoom.

Det ska bli intressant att se hur vi får detta att fungera, men jag tror att det ska bli bra. Zoom är på så vis bra att man kan dela in deltagarna i mindre grupper, vilket är bra ifall vi blir väldigt många.

Vi har inget tema bestämt för mootet men jag tror att det kan bli intressanta diskussioner ändå.
Vill du med, så gå in på Facebook och Svenskfinland Wiccavänner. Där finns ett evenemang.


~Stella

Böcker

Jag omorganiserade min bokhylla en aning idag, samtidigt som jag ställde tillbaka böcker jag tagit ur den i samband med att jag sökt information. Min ockulta litteratur är i stort sett indelad i tre delar: Böcker jag läst, böcker jag inte ännu läst eller som väntar på att bli recenserade och tidskrifter och tidningar. Delen med böcker som jag inte ännu läst eller som väntar på att recenseras uppgår i ungefär en tredjedel.

Jag har alltså beställt en del böcker under hösten och vintern. En del av dem har jag börjat läsa. Så jag tänkte skriva ner lite tankar som uppstått medan jag läser dem.

Magical Power for Beginners - How to Raise and Send Energy for Spells That Work

Deborah Lipp - 2017

Den här boken har jag haft ett tag men började läsa den i slutet av förra sommaren innan skolstressen tog över och så har den legat på hyllan tills nu. Jag har två böcker av Lipp sedan tidigare och har tyckt bra om dem. Den här boken är inte heller någon besvikelse. Jag har kommit ca halvvägs och måste säga att jag uppskattar Lipps sätt att beskriva och exemplifiera saker, samt att hon har med olika sorters övningar genom hela boken.

Hittills har kapitel fyra, med alla meditationsövningar kanske varit det jag uppskattat mest. Det var en välkommen "back to basics" för mig och förde tankarna till när jag först lärde mig grunda och centrera, samt till när jag läste Starhawks Spiral Dance, som Lipp också refererar i den här boken.

Traditional Wicca - A Seekers Guide

Thorn Mooney - 2018

Den här boken är en introduktion till traditionell wicca. Thorn Mooney är översteprästinna i ett gardnerianskt coven och har också en egen blogg och Youtube-kanal. Jag är ungefär halvvägs genom den här boken också. Mooney skriver om vad som särskiljer wiccanska initiatoriska traditioner från eklektisk wicca och ger råd för hur man kan gå till väga om man söker initiering i en sådan.

Jag hittade boken genom att jag hittade Mooneys kanal på Youtube i och med att jag letade efter innehåll som handlade mer om traditionell wicca. Hennes videon är värda att titta på och kan vara väldigt tankeväckande. Hon har många videon där hon talar specifikt om böcker, så om du söker rekommendationer och tips är de ett måste att se.

Ritualcraft - Creating Rites for Transformation & Celebration

Amber K & Azrael Arynn K - 2010

Jag älskar ritualer och ritualstruktur. Så när jag fick nys om den här boken var jag bara tvungen att köpa den. Jag har inte läst den från pärm till pärm ännu, men den har sett mycket användning redan. Här finns allt om ritualstrukturer, vad som utgör bra och dåliga ritualer, tips för hur man kan arrangera stora gruppritualer, och mycket mer.

Med över 500 sidor material är den troligen en av de bättre böckerna jag beställde i höstas och det enda jag ångrar är att jag inte har hitta den tidigare. Som bäst håller jag alltså på att läsa den från pärm till pärm, men tills de två redan nämnda böckerna är lästa så kommer den att få vila ett tag.

A Witches' Bible - The Complete Witches' Handbook

Janet & Stewart Farrar - 1981

Oj vad jag har väntat på den här. Jag beställde den i slutet av förra sommaren, men fick meddelandet att den var slut i tryck. I januari fick jag äntligen meddelande om att den fanns tillgänglig igen. Jag beställde den snabbare än kvickt. Det är en bok som länge varit på min önskelista. Och egentligen är det inte en bok, utan två: Eight Sabbats for Witches och The Witches' Way. 

Jag har bara läst introduktionen till första delen än så länge, mest för att jag inte kunde hålla mig, men jag ser mycket fram emot att få sätta mig in i den här på allvar. Här snackar vi också 500 sidor text så det finns att bita i.

Jag har flera andra böcker i bokhyllan som bara ropar på mig att få bli lästa, men åtminstone kan jag vara glad för en sak ifall det blir långtråkigt nu i karantäntiderna: Jag har massor av böcker att läsa.

Väl mött!

~Stella

Glad Ostara!

Idag infaller vårdagjämningen (för att vara exakt skedde detta kl 5.50 i morse). Dag och natt är nu lika långa och dagarnas blir bara längre ju närmare vi kommer midsommar. Jag tänker inte skriva så mycket om vad Ostara är, för Fenris har redan skrivit ett bra inlägg om detta på Cirkelgemenskaps blogg. Det jag däremot kommer att berätta är hur jag firar Ostara i år.

För min del består Ostara av att städa upp här hemma, och att se till att det blir snyggt och prydligt. Speciellt nu när mer tid än tidigare spenderas inom hemmets väggar är det dags att städa. Jag tjuvstartade igår genom att åka ut till villan och påbörja vårunderhållet. Isen låg ännu kvar på sjön och den sjöng i solskenet.

Förutom att städa firar jag Ostara genom att:

• Pynta ett litet Ostara-altare med videkissor
• Dekorera mitt hem med de fåtal påskpynt jag har: dörrkrans, ett gammalt påsk-plakat som jag tejpat upp på köksdörren, byta bordsdukar och genom att ta in lite björkris och dekorera det med färggranna fjädrar (går bra att återanvända från år till år) och påskägg.
• Jag köpte en kruka med små narcisser för att hämta in lite glädje i mitt hem. Jag tycker om att hålla mig med säsongsenliga blommor här hemma.
• På kvällen kl 20.00 kommer jag att utföra ritualen för hopp och helande och sedan öppna Discord och chatta med andra häxor, hedningar och wiccaner.

Glad Ostara! 

Hoppas vi ses på Discord ikväll!

~Stella

Ritual för hopp och helande

Cooronaviruspandemin drabbar världen hårt just nu. Här i Finland har undantagstillstånd utlysts på grund av epidemin som nu även har nått oss. Vi har alltså deklarerat krig mot epidemin och målet är att sakta ner dess framfart samt att skydda riskgrupperna. Den senaste veckan har varit mer eller mindre kaotisk då evenemang av alla de slag har ställts in, skolorna har stängts och folksamlingar med mer än tio personer har förbjudits.

Bland alla människor som hamstrar matvaror och toalettpapper (för vilka en speciell plats i helvetet finns reserverad ifall de gör detta utan god orsak, särskilt här i Finland där vi definitivt inte kommer att ha brist på pappersprodukter) samt bland grannar som vänder dig ryggen i trapphuset för att de är rädda för smittan, vad kan vi som en magisk och andlig gemenskap göra?

Den här videon postades tidigare idag i den finskspråkiga wicca-gruppen Wicca Suomi/Finland på Facebook. Det är Chi Namis uppmaning till magisk handling för att hela, hjälpa och skapa hopp i världen nu under pandemin. Ritualen äger rum på fredag den 20. mars klockan 20.00 (19.00 svensk tid).

Om du inte gör ritualer kan du också bidra genom bön. Om du däremot vill utföra ritualen, men inte vet hur, presenterar jag här den ritual jag kommer att utföra på fredag.

Ritual för hopp och helande

Börja med att förbereda ditt ritualutrymme och ett altare. Jag kommer att göra så här:

• En skål med saltvatten för att representera vatten och jord
• Rökelse för att representera luft och eld.
• Någonting som representerar det gudomliga*
• Ett vitt ljus, alternativt tre olikfärgade ljus:
• Ljusgrön för helande
• Vitt för hjälpande
• Gult för hopp
• Kakor och vin (eller annan mat och dryck för att grunda efter energiresning)

Här är ritualmallen jag kommer att följa:

1. Grunda och centrera
2. Rena platsen och dig själv magiskt genom att stänka lite saltvatten runt rummet, och föra rökelse genom det
3. Slå cirkeln på valfritt sätt
4. Åkalla elementen med början i öster
5. Åkalla det gudomliga* och förklara ritualens syfte
6. Meditera en stund över målet med ritualen och visualisera det för din inre syn
• Se framför din inre syn hur helande och hjälp når de behövande och hur nytt hopp spirar och växer i hela världen
7. Håll denna bild stadigt i ditt sinne och börja resa energi. Du kan välja bland flera metoder:
• Trumma
• Chanting/sång
• Dans
• eller någon annan metod som fungerar för dig
8. Medan du håller bilden stadigt i ditt sinne och energin ökar och når sin kulmen, släpp den och låt den flöda ut i världen 
9. Om det känns som att du har överlopps energi kvar kan du jorda den
10. Nu är det dags att välsigna kakorna och vinet (eller vilken mat och dryck du nu valt) och slappna av. Om du åkallade det gudomliga är det dags att även skåla till dem.
11. När du känner dig redo att avsluta ritualen, börja med att tacka det gudomliga för dess hjälp och närvaro*
12. Tacka elementen 
13. Stäng cirkeln

Efter ritualen är det dags att agera i enlighet med ritualens syfte: Gör vad du kan för att se till att du själv och andra hålls trygga (tvätta dina händer, följ hälsomyndigheternas rekommendationer, mm.) och bidra till att skapa hoppfullhet genom att skriva positiva saker på sociala medier och vara uppmuntrande.

*Om du inte är religiös eller tillber några gudomar kan du hoppa över detta.

***

Efter fredagskvällens ritual kommer jag att ordna ett chattillfälle på min kanal Hexagram på Discord för alla som vill tala av sig, chatta och dela erfarenheter. Du behöver inte ha utfört ritualen för att delta. Detta sker kl 21.00 finsk tid (20.00 svensk tid).

Ta hand om er och håll modet upp allihop!

Väl mött!

~Stella

Stort tack till Fenris för hjälpen med översättningen och korrekturläsningen!

Tankar från karantänen

Här följer några okategoriserade tankar som rört sig i mitt huvud den senaste tiden, utan någon specifik ordning:

Det råder undantagstillstånd i Finland på grund av coronavirusepidemin. Studier sköts på distans, umgänge i mer än 10-personers grupper avråds, och vi har alla ett ansvar att ta hand om våra nära och kära, och att skydda riskgrupper från smitta genom att inte besöka dem eller utsätta oss själva för exponeringsrisker. Det är ett samhällstalko för att hindra spridningen av epidemin.

Jag har funderat en del på det här, speciellt när olika evenemang ställs in och kalendern töms snabbare än man hunnit bläddra fram rätt sida i den. Den här situationen råder nu åtminstone fram till den 13.4, men vissa experter säger att det kan dröja till juni innan vi är ur träsket.

Personligen påverkar det här mig mest på några sätt: jag kan inte träffa min partner, eftersom vi bor i olika städer och han sitter i karantän och hör dessutom till en riskgrupp. Mina föräldrar är äldre och mamma hör till riskgruppen. Jag handlar åt dem vid behov, men måste tänka på när jag handlar och hur jag går till väga så att jag inte hämtar hem någon smitta till dem. Det betyder att mitt sociala utrymme rent fysiskt krymper och jag är knappast enda personen som behöver fundera på detta.

Det som kanske slagit mig hårdast är tanken på det ansvar jag nu själv har för att skydda dessa personer som står mig närmast. Många av mina vänner har också personer som hör till riskgrupperna. Alla evenemang jag varit anmäld till eller bokat in i min kalender under våren har putsats bort. Det enda som finns kvar är Cirkelgemenskap som går av stapeln under påskhelgen, just före undantagstillståndet hävs (såvida det inte förlängs).

Det som känns mest tungt just nu, är tanken att möjligen bli tvungen att ställa in retreaten i april, en retreat som många väntat länge på och som i min kalender ser ut som den enda ljusa glimten i slutet av den här månaden. Som person skulle jag inte vilja ställa in den, för jag längtar så efter den gemenskap som retreater ger, och den glädje de för med sig. Jag saknar att umgås med likasinnade i en miljö som uppmuntrar till att dela tankar och erfarenheter. Jag saknar att dela rituell gemenskap med andra hedningar och wiccaner.

Men jag har också ett arrangörsansvar och det tampas jag nu med. Jag väger fram och tillbaka min vilja och önskan att retreaten ska kunna ordnas enligt planerna, speciellt som så mycket arbete inför den redan är gjort och bara några få saker skulle behöva göras mer. Samtidigt känner jag en allt tyngre ansvarskänsla för att skydda mina nära och kära i riskgrupperna från smitta, samt att skydda alla deltagares nära och kära från smitta. För oberoende av hur försiktiga vi är så kan den här smittan vara symptomfri, och vi skulle spendera två dygn på samma sommarstuga.

Hur försiktig ska man vara? Hur farlig är denna smitta? Hur stora risker är jag villig att ta? Mitt samvete skulle inte klara av att ett evenemang jag arrangerar utsätts för smittan. Vi vet ju dessutom inte hur vida spridd den är i samhället eftersom alla misstänkta fall inte testas.

Jag och Fenris har diskuterat läget och följer aktivt med det, men vi har inte gjort några beslut ännu. Vår utgångspunkt är att vi ska kunna arrangera Cirkelgemenskap Ostara 2020 enligt planerna och jag skulle personligen vara ledsen om vi inte kunde göra så. Likaså skulle jag vara ledsen för att vi skulle göra så många besvikna som har väntat på det. Jag är dock övertygad om att ifall vi blir tvungna att ställa in retreaten under påsken, så skulle vi ordna den senare under våren eller i början av sommaren, förstås genom att beakta epidemiläget. Jag kommer på inget vis att gå med på att ställa in retreaten helt. Det har satsats allt för mycket tid och vilja på den för det.

Jag gjorde en Ostara-krans för flera år sedan men uppdaterade den nu med mera färgglada pappersblommor. Jag hoppas den piggar upp grannarna också. Jag blir i varje fall glad när jag kommer hem och ser den. 

Så att så. Det är dylika tankar jag tampats med under de senaste dagarna. Inte så trevliga saker, med andra ord. Så låt mig avsluta med lite trevligare tankar:

• Jag har massor med böcker att läsa, och har fått några nya, varav Mat Auryns  Psychic Witch - a Metaphysical Guide to Meditation, Magick & Manifestation (2019) är den senaste. Jag har väntat på den här boken i tre månader, eftersom den sålt slut så snabbt. Nu har jag ett exemplar av den andra tryckningen av första upplagan och den här boken ser mycket lovande ut, kan jag säga. Den kommer jag definitivt att recensera.
• Att kalendern plötsligt tömdes på resor till studieorten en gång per vecka, och andra saker (gitarrövningar, körövningar, uppträdanden, m.m.) har för med sig många positiva aspeker. För att vara ärlig var jag bekymrad för hur jag skulle orka denna vår, men nu ser det ut att jag får göra om schemat och skapa nya rutiner här hemma. Jag känner mig plötsligt mindre stressad och har mer tid runt mig för saker jag velat göra. Det har fört mycket inspiration med sig.
• Bland de saker som hänt i och med att kalendern tömts, är att jag börjat städa hemmet lite grundligare. Köket har möblerats om och idag planterade jag vårens första frön. Jag hade inte tänkt planera så mycket alls på grund av alla resor till studieorten, men nu har jag plötsligt tid att så lite blomsterfrön, gräslök och citronmeliss. 
• Jag har plötsligt tid att sy den där nya ritualklänningen som jag tänkt att jag skulle vilja sy i flera år. Jag rotade igenom lådorna med tyger här hemma och hittade fyra meter lavendellila linnetyg. egentligen hade jag tänkte mig vitt, svart eller grått, men man tager vad man haver. Det här är också bara första lagret i min tilltänkta dräkt, så det kommer inte nödvändigtvis att synas. Resten av delarna tänker jag också sy av material som jag redan har här hemma.
• Eftersom möjligheterna att umgås med vänner och träffa likasinnade kan sägas ha krympt på grund av coronavirusepidemin, så har jag tänkt prova på alternativa sätt att ordna evenemang. Min första tanke är att försöka ordna en moot online, antingen via Discord eller Zoom. Så nu har jag en Discordkanal som heter Hexagram. Jag har aldrig använt Discord tidigare, så om du också vill umgås i häxiga termer online eller delta i en moot så skicka ett meddelande till mig så får du länken. Eller bli vän med mig på Discord. Jag heter StellaGreymoore även där. Och är du en van användare av sagda plattform så kanske du kan hjälpa mig att komma igång med att använda det. Låt oss tillsammans bygga en svenskspråkig gemenskap!
• Vädret har varit strålande idag. Jag har varit ute på promenad och njutit av solskenet, och det tänker jag fortsätta göra när möjlighet ges. Även om epidemin tvingar oss att vara inomhus mer än normalt, eller kanske just på grund av detta, har jag bestämt att gå ut så mycket som möjligt, förstås med tanken att undvika smittorisker.

Jag är glad för att jag trots alla tråkiga nyheter och tunga tankar också kan se de ljusa sidorna i tillvaron och glädja mig åt dem. Jag tror också att det här kan vara en god tid för introspektion och för var och en att ta ett steg tillbaka och finna lugn i tillvaron.

Jag önskar dig allt väl!

Ta hand om dig!

~Stella

Inspirerad

Jag har känt mig mer och mer inspirerad i min utövning sedan året började. En del av det hänger säkert ihop med att jag än en gång har lyckan att arrangera Cirkelgemenskap och snart är det bara en månad kvar tills retreaten går av stapeln. Men en del av det har också att göra med att jag har återfått min lust att läsa.

Jag utökade min bokhylla i höstas och den fick tillskott igen denna vecka. Nu har jag en hel hylla med böcker som jag ser fram emot att läsa. En del av dem har jag redan hunnit påbörja och några är redan lästa. En del är i flitig användning. Jag får så många nya idéer och tankar från dessa böcker om vad jag kunde göra så jag vet inte när jag ska hinna prova på allt.

Det här är min (huvud) skuggbok. Den är ett massivt hantverk utförd av min vän Herr Varg.

Som bäst har jag också börjat skriva i en ny skuggbok. Jag har inte övergivit min "huvudbok" men den är så stor att den är svår att ta med sig t.ex. till en retreat. Så när jag märkte att jag hade en gammal A5-formats bok hemma som var helt oanvänd (och som jag tror att jag någon gång i tiden köpt för att vara min framtida skuggbok) så tänkte jag att det var dags att skapa en rese-vänlig version.

Medan jag suttit och skrivit (har plitat ner kanske 30 sidor handskriven text än så länge) så har jag lyssnat på musik som inspirerar mig. Ett av de första hedniska stycken jag riktigt minns att jag hörde var I hear you calling av Chalice and Blade. Deras album finns bl.a. på Spotify. Jag kunde lyssna på låten på repeat för den är så lugnande. Jag gillar hur de använder delar ur Charge of the Goddess i låten.

Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga just nu. Vädret utanför är så trist så jag har inte lust att gå ut, men ska nog göra det trots allt. Senare idag kommer Fenris på besök hit och då ska vi förbereda vissa saker inför Cirkelgemenskap Ostara 2020.

Väl mött!
~Stella

Tankar om att börja praktisera

Jag hänger en del på Pagans and Witches Amino-community. En fråga som ofta dyker upp där bland personer som identifierar sig med nybörjare är "Hur kommer jag igång?" Och det är en bra fråga. Det har satt mig själv att fundera på hur jag själv började praktisera för 16 år sedan (för det har faktiskt gått så länge och jag har lite svårt att tro det själv).

När jag började var mina resurser minst sagt begränsade. Jag lånade en bok av en god vän i högstadiet och sedan en till. Jag gick till det lokala biblioteket och fjärrlånade en bok från andra ändan av landet. Att hitta böcker var inte det enklaste för en högstadieelev med 10 euro i veckopeng. Jag minns att jag sparade för att kunna köpa min första egna bok. Jag minns att den andra boken jag köpte (under gymnasietiden) beställde jag från en bokhandel. Den var stor och jag var tvungen att gömma den för jag bodde så långt inne i kvastskåpet att jag nästan befann mig i Narnia.

Poängen var att böcker var min bästa källa till information. Internet fanns men jag var nog inget vidare på att söka information på den tiden. Det utvecklades efterhand. Så vad gjorde jag och hur praktiserade jag under mitt första år?

Som jag redan nämnde befann jag mig rätt långt inne i kvastskåpet, med en familj som inte förstod och inte ville lära sig förstå. Så jag fick vara rätt försiktig med vad jag gjorde och hur. Det som underlättade lite var att jag redan före jag hittade wicca i nionde klass var intresserad av spådomar, meditation och att jag nu som då brände rökelse i mitt rum och dekorerade det med föremål jag hittade i naturen.

När jag då började lära mig om wicca och insåg att det här var min väg, så började jag rätt snabbt utföra ritualer. Jag kunde kunde och vågade ändå inte göra ritualer öppet. Jag sade åt mina föräldrar att jag skulle meditera och att jag inte ville bli störd, och så stängde jag dörren, klädde ett litet altare med ljus, rökelse, en fjäder och vilka andra föremål jag nu råkade ha som elementrepresentationer. Så satte jag mig framför det och började visualisera.

Jag hade memorerat ritual-scheman och verser för cirkelslagning och elementåkallan och inför min inre blick utförde jag ritualerna jag hade lärt mig, och med tiden dem jag själv designade. Jag blev med andra ord sablars bra på att visualisera och kunde göra ritualerna utan att behöva säga någonting högt eller röra mig. Skulle någon ha kommit in i rummet skulle de bara ha sett mig meditera.

Om jag råkade vara ensam hemma kunde jag utföra ritualer utan rädsla för att bli påkommen, men det var sällan. Därför fyllde jag ibland mina rockfickor inför en promenad med saker (små ljus, rökelse, etc.) och utförde ritualer på någon avskild plats i min favoritskog (den bestod av ett populärt rekreationsområde). Oftast utförde jag dock ritualer i det tysta i mitt rum och det var först när jag flyttade hemifrån som jag kunde börja utföra dem mer fysiskt och uttala ord, sjunga sånger eller använda chants.

Jag tror att det här är en av de äldsta bilderna jag har av ett altare. Tagen under tidiga hösten 2011 medan jag studerade i Åbo. Då hade jag redan praktiserat i åtta år, men jag har inte hittat några tidigare bilder.

Jag tror att de där första åren lärde mig mycket. Jag var tvungen att utöva i tysthet och i hemlighet, men det fanns en lärdom även i det. Jag blev bra på visualisering och det är en viktig komponent i bl.a. magiskt arbete. Jag blev också rätt bra på att meditera. Tyvärr, eftersom jag inte längre behöver utöva min religion i lika stor hemlighet, så har jag nästan helt slutat meditera. Så jag tror att en återgång till mina rötter kunde vara bra för mig.

Det som dock kanske mest slår mig när jag tänker tillbaka på mina första år och den första tiden jag praktiserade, är att jag bara satte igång och göra saker. Jag saknade den där rädslan eller osäkerheten som man ibland har när man börjar lära sig något nytt. Och jag tänkte inte att "jag måste lära mig allt om det här före jag kan prova göra det själv," vilket kan vara en rätt så lamslående tanke. Jag bara satte igång, experimenterade och fumlade mig igenom mina första år. Att inte veta allt störde mig, men jag hade ju inte något annat att gå på heller, så för mig var det bara att tuta och köra.

Och med det vill jag fråga dig som praktiserat ett tag hur din bana började, och uppmana dig som är nyfiken eller just börjat intressera dig för wicca, nyhedendom eller häxkonster att bara börja praktisera. Vi lär oss alla på olika sätt, men när det gäller magi, ritualer och liknande så måste vi lära oss genom att göra. Teoretisk kunskap är en sak, men praktisk förmåga måste övas upp, och ju fler misstag vi gör på vägen, ju mer vi fumlar oss fram, desto bättre lär vi oss.

Väl mött!
~Stella