Tankar efter mootet

Det var en kvartett som möttes för moot denna kväll. Ursprungligen använde vi Zoom, men efter tekniskt strul flyttade vi över till Discord. Det är bara att komma med på kanalen där om du vill. 

Det var ju ett tag sedan vi hade moot senast så det var riktigt trevligt att mötas igen. Vi diskuterade vad vi sysslat med under sommaren, om ritualplatser i naturen och promenader för att föra tankar framåt. Vi gav tips på böcker och webbsidor att besöka. Månadens boktips är Häxans trädgård av Hella Nathrost-Böös.

Två saker bestämde vi denna gång: vi inrättar en bokklubb och börjar hålla moot regelbundet.

Bokklubb

Vi ska prova på att ha en bokklubb. Tanken är att i sakta mak läsa igenom böcker, några kapitel åt gången, och diskutera dem under regelbundna träffar. Mera information kommer att dyka upp på Discord-kanalen snart.

Den första boken vi läser är Scott Cunninghams Wicca - A Guide for the Solitary Practitioner. Vi kommer att läsa några kapitel varje vecka. Den första träffen blir lördagen den 17.10. kl. 14.00.

Moot den 13.

Vi ska försöka ordna moot mer regelbundet, en gång i månaden. Men för att undvika att det alltid blir samma veckodag och att det därför varje gång skulle hindra samma person från att delta, så kommer vi att hålla mooten den trettonde varje månad. Ifall den trettonde infaller på en olämplig dag besluts om ändringar på föregående moot. Mooten flyttar dessutom till Discord i framtiden.

Nästa moot hålls alltså fredagen den 13.11 kl. 19.00. Temat kommer att vara magisk self-care.

Väl mött!

~Stella

Moot fredagen 9.10

Det är igen dags för ett nytt moot. Online denna gång för att så mång som möjligt ska kunna samlas utan att någon ska behöva åka särskilt långt i höstmörkret bland älgarna och hjortarna. Vi samlas för att kunna se vad vi sysslat med på sistone, för att diskutera hösten och våra Samhainförberedelser. Samhain infaller ju på blå måne i år, den andra fullmånen i oktober månad och dessutom på en lördag, så det är dags att börja fundera på hur kvällen ska firas.

Men först ett moot. Klockan 19.00 den 9.10 öppnar vi höstens första moot. Länken till zoom-mötet kommer att postas i FB-evenemanget precis före mötet. Har du inte tillgång till FB kan du kontakta mig direkt.

Brygg ditt godaste te och ta på dig de mysigaste yllesockorna så ses vi på fredag kväll!

~Stella

Dags att köra igång igen

Sommaren har flutit på med vistelse på sommarstugan, lokala och längre roadtrips, vadringar och mycket mer. Att återvända till civilisationen och återgå till "normala" rutiner har känts som en utmaning. Men medan hösten gör sitt stadiga antåg, kvällarna mörknar och kylan sakta kryper in, så återgår jag också till bloggandet. 

Igår kväll var jag med på ett svenskt-finlandssvenskt moot och höll en presentation om the Witches' Pyramid. Jag kommer att göra ett skilt inlägg om detta inom kort. Dessa moot fick sin början i maj och hålls den sista måndagen varje månad över nätet. Varje moot har ett ämne som presenteras och diskuteras och just diskussionerna som följer brukar vara mycket intressanta. Mooten har hittills varit väldigt informativa och lärorika, för att inte tala om att man får träffa och lära känna wiccaner från andra sidan Östersjön.

Jag talade också här om dagen med en vän om att vi borde ordna ett lokalt moot i Österbotten, men på grund av Ronan är det rätt svårt att samlas. Dessutom har ju alla idag olika saker att hinna med, så vi tänkte att det kunde vara bra att försöka få mer folk samlat online. Är du alltså intresserad av moot under första halvan av oktober månad så finns det nu en poll på SFWV:s FB-grupp där du kan rösta för vilken dag som passar dig bäst.

Sommaren har varit givande och fylld av äventyr och nya erfarenheter. Nu återgår jag till höstrutinerna, men en del av sommaren får ändå följa med i baggaget. Förhoppningsvis hinner jag också blogga oftare igen.

BB!

~Stella

Stoisk flykt till naturen

På onsdagen 22.4 satt jag på filosofiföreläsning. Eller ja, det var mer diskussion än föreläsning. I nästan en och en halv timme satt vi i smågrupper i Zoom och diskuterade livets mening utgående från olika frågor och andra tänkares tankar (i huvudsak Wittgenstein och Eagleton). Det var en av de mest givande diskussionerna jag haft, inte för att den skulle ha besvarat frågan om livets mening, utan för att den bjöd på så många perspektiv jag inte tänkt på förut. Med aningen vidgade vyer jag jag så vidare med dagen.

Vi fick en ny uppgift att utföra före nästa kursträff: att utföra övningarna som finns i materialet för den stoiska veckan. Så jag printade ut handboken vi fått och började skumläsa hurdan vecka jag hade framför mig. Lite irriterat plirade jag mot taket i min lägenhet. Grannarna väsnades. Det har blivit mera sådant nu på sistone. Jag suckade och läste vidare, kom på att jag var hungrig, men inte hade nåt att äta. Dags att handla.

Distraktioner. Det är någonting jag upplever att min vardag blivit rätt full av. Medan biblioteken var öppna brukade jag gå dit för att studera om dagarna. Där var det någorlunda lugnt och jag kunde bättre koncentrera mig på de studieuppgifter jag hade att utföra. Men nu när allting är stängt kräver studierna mer disciplin än jag ibland förmår uppbringa. Låt oss säga som så att jag är bra på att komma på ursäkter för att hitta på annat att göra.

Så nu hade jag en studieuppgift, den stoiska veckan, framför mig, och den kräver att man konsekvent utför tre uppgifter dagligen under sju dagar, en morgonmeditation, en uppgift mitt på dagen och en kvällsmeditation före läggdags. Inget utrymme för distraktioner, hellre disciplin.

Nu är jag vid slutet av dag två på min stoiska vecka. Jag sitter på en hård träsoffa intill en sprakande brasa i eldstaden och ser ut över sjölandskapet framför mig. Skymningen lägger sig sakta och tranorna har anlänt för att övernatta på åkern här framför. Tidigare idag har jag observerat både en falk och en örn.

Jag befinner mig alltså vid stugan (oroa er inte, jag är inom samma sjukvårdsområde där jag också bor så jag belastar ingen annans sjukvård eller nödcentral om något händer mig här). Jag har inte sett en själ sedan fredag då pappa var här och vi böt däck på bilen. Det har varit soligt men en kall nordlig vind har hållit nere temperaturen. Jag har fått elda nästan konstant i två dagar för att få stugan att bli varm, för att inte tala om att hålla värmen.

Det är ett enkelt liv. Jag vaknar rätt tidigt av mig själv, myser under täcket tills jag måste gå till dasset varpå jag sticker fötterna i mina crocks, biter ihop och går ut i den kyliga morgonluften och hälsar tranorna god morgon. Sedan är det morgonmeditationen som gäller. Efter det har jag tagit för vana att dra ett tarotkort och meditera över det i någon minut.

Efter morgonmeditationen följer tvagning i bastustugan (ännu en kylig morgonpromenad), eldning i vattenboilern och därefter frukost. Förmiddagens svala timmar passar bra för studier. Efter lunch utför jag stoiska veckans mitt-på-dagen uppgift och efter det har jag tagit för vana att utföra sysslor utomhus. Såhär på våren är det en hel del att göra. Jag har krattat (här finns mycket att kratta), myllat om i blomrabatterna, huggit ved och burit vatten från brunnen.

I något skede är det dags för middag, möjligt värmande av bastun, eller långa promenader. Före läggdags brukar jag läsa lite ur någon bok jag har på gång och sedan utföra kvällsmeditationen för stoiska veckan.

Det här blir min tredje natt här för detta år och stugan börjar äntligen kännas lite varmare nu. Jag behöver troligen inte elda i morgon förrän mot kvällen. Att komma hit var absolut rätt beslut för min del. Jag har äntligen fått ro att arbeta, någonting jag inte haft på snart två månader i staden. Studierna har känts som ett tvång, men nu är de enklare att utföra. Jag måste förstås åka in till stan ibland för att fylla på förråden, så i morgon blir en sådan dag. Jag startar på morgonen, utför lite ärenden hemma och handlar sedan före jag åker tillbaka hit.

Jag känner mig lugnare till sinnes här. I stan bar jag på en allt starkare irritation över grannarnas väsnande, bland andra saker. Här är det enda livstecknet jag ser från andra människor de bilar som passerar kanske tio gånger om dagen.

~Stella

Daglig praktik och andlighet

Det sägs ibland att man borde ha en daglig praktik, eller vissa rutiner i sitt liv för att må bra. Här ingår bland annat att äta regelbundet och att få tillräckligt med sömn och motion. Rutiner är ofta av godo eftersom de bidrar med mönster i livet. Sådana rutiner kan vara hur man sköter sina morgonsysslor: att vakna och sedan knäppa på tevattnet och låta det koka upp medan man borstar tänderna.

Speciellt i andliga kretsar talas det också om att man ska sköta om den andliga sidan av livet. Vare sig det består av daglig bön, bibel-läsning, meditation, yoga eller av att utföra Lesser Banishing Ritual of the Pentagram (LBRP). Jag kunde rada upp fler exempel, men det skulle föra oss ifrån min poäng.

En daglig praktik är inte alltid så enkelt.
Ibland är det som att vara en fågelunge som
ska lära sig flyga men fastnar någonstans
och behöver hjälp att ta sig loss. Men övning
ger färdighet.

En daglig praktik kan vara svår att upprätthålla ibland. Alltid blir den inte daglig för livet och jäkten och stressen kommer emot. Så är det bara. Damh the Bard skriver i sitt inlägg Daily Spiritual Practice om en kort ritual som han gör varje dag. Den har vissa likheter med LBRP men känns för mig mera jordnära och kunde enkelt modifieras för att passa vem som helst.

Några gånger varje år, inte minst när året lider mot sitt slut och det nya året närmar sig, kämpar jag med att försöka skapa nya dagliga vanor. Det är enkelt att säga "nu ska jag vända blad och börja göra X", när man i själva verket vet att det inte kommer att lyckas att börja gå till gymmet tre gånger i veckan och äta regelbundet precis varje dag. Inte för mig i varje fall, för en sådan livsstil förutsätter ett liv som i övrigt är drivet av regelbundenheter.

Mitt är inte det. Det drivs långt av ett kreativt kaos där inspiration flödar fritt och när olika aktiviteter. Det påverkas också av saker jag inte kan förutse: Besök av familj och bekanta, oförutsedda kostnader som skapar huvudbry, eller pandemier som ställer livet och vardagen helt på sin ända. Åtminstone lyckas jag någorlunda med att få tillräckligt med sömn och berömligt med att äta regelbundet. För tillfället.

Grundbehoven kommer helt enkelt först. Därefter kommer först de andliga behoven. Jag kan inte ha en daglig praktik utan att ha mina grundbehov tryggade. När de är det, kan jag börja fundera på att meditera, göra yoga eller andra saker som hjälper att balansera mitt sinne.

Likväl strävar jag till att försöka ha en daglig andlig praktik. Jag inser att det är genom små förändringar i livet som jag kan nå en mer beständig förändring och omforma mina vanor och rutiner. Rom byggdes inte på en dag, så att säga.


Så vad består min (dagliga) andliga praktik av? 

För tillfället innefattar den affirmationer, meditation och läsning samt uppmärksammande av måncyklerna och årshjulet. Jag ska elaborera lite.

Bokhyllan har både uppdaterats och
omorganiserats efter att denna bild togs.

• Dagliga affirmationer: Affirmationer innebär positiva bekräftanden om självet. Inspirerad av övning nummer tre i Mat Auryns Psychic Witch har jag nu en veckolång prövotid på gång med en specifik affirmation. Jag har aldrig varit särskilt bra på dem, men teorin är att ju mer man tänker på ett visst sätt, desto enklare blir det att tänka på det sättet. Auryn referear till hjärnans neuroplasticitet och skriver vidare att ju oftare vi repeterar ett visst mönster, desto mer ingrott blir det i oss.
• Daglig meditation: Tankarna för lätt iväg oss på avvägar när vi sätter oss ner för att meditera, speciellt om vi har en lång och intrycksfylld dag bakom oss. Övning nummer fyra i Auryns bok är en grundövning för meditation: sätt dig till rätta på en lugn plats, ställ timern på 5 minuter och koncentrera dig enbart på din andning. Om en distraherande tanke dyker upp, notera den och släpp den. För sedan koncentrationen åter till andningen. Om 5 minuter börjar kännas som en kort tid är det bara att öka på minuterna. Jag brukar ha på lugn musik i bakgrunden.
• Läsning: Jag har en bok på nattduksbordet konstant. Min strävan är att läsa ett kapitel om dagen, före läggdags. Alltid lyckas det här inte och realiteten kan vara att jag läser ett kapitel i veckan, speciellt ifall det är en bok med många övningar. Jag är en läsare som låter texter ta tid. Alternativt är jag uppe för sent och orkar helt enkelt inte läsa. Men jag vägrar racka ner på mig själv för det.
• Måncyklerna: Jag noterar månfaserna i min bullet journal och brukar också planera vissa aktiviteter enligt dem. Förutom att fira fullmånen försöker jag påbörja projekt strax efter nymåne och avluta pågående projekt under avtagande måne. Som en ny sak försöker jag utföra inre reflektioner mer aktivt under måncykelns slutskeden.
• Årshjulet: Årshjulet noterar jag genom att fira sabbaterna men också genom att låta mig inspireras av naturen och årstidernas skiftningar.

Måncyklerna och årshjulet har länge varit en del av min praktik, men det tog tid innan de blev det. Att införa dagliga övningar eller rutiner har varit mycket svårare och beror mycket på hur livssituationen ändrar. För tillfället försöker jag alltså dagligen göra affirmationer, meditera 5-15 minuter och läsa ett kapitel per kväll.

Att skapa nya vanor tar tid. Liksom när tankarna far iväg med en under meditation får man lugnt bara konstatera att nu gjorde de så och återgå till det man egentligen skulle göra. Bit för bit faller nya rutiner på plats. Men liksom med livet överlag ska man vara öppen för att förändra också dessa vanor om de blir allt för rutinmässiga eller inte längre fyller sitt syfte.

Back to basics, Narren och meditation

Det här året har börjat få ett genomgående tema i mitt magiska liv: back to basics. Jag märker att jag hela tiden återkommer dels till mina rötter, där jag började mitt magiska praktiserande, och dels mer och mer till att repetera grundprinciper. På sätt och vis har jag kommit till ett skede där det känns som om jag står inför inte bara en bladvändning eller ett nytt kapitel, utan en helt ny bok. Och inledningen till den består av repetition av de grundläggande principerna för de saker jag redan lärt mig. Man måste repetera före man kan gå vidare med nytt material så att säga.

Många av de böcker jag läst på senare tid är sådana som jag önskar att jag haft då jag började praktisera magi. Även om de på sitt sätt är grundböcker så känns de inte som typiska "nybörjarböcker". De är vuxnare i sin ton på något vis.

Narren ur Raider-Waite-
kortleken

Samtidigt står jag här och känner mig som Narren, med huvudet i det blå och sinnet fyllt av äventyr och med ena foten halvvägs över avgrunden. Allting känns nytt samtidigt som det jag läser och lär mig nu är någonting jag kan reflektera över med min tidigare förkunskap. Kanske är det Narrens väska med kollektiv kunskap jag bär, redskapen jag kommer att lära mig använda under denna färd.

Ja, det känns som om jag gått in i en ny fas av mitt lärande och min praktik. Det jag som bäst håller på att lära mig på nytt och se på nya ögon med är meditation och mentala förmågor. Mat Auryns bok Psychic Witch är den senaste boken jag öppnat och jag har bestämt mig att ta den bitvis och faktiskt göra övningarna som beskrivs i den. För hur många gånger har jag inte läst en bok och bara skippat övningarna, för "det här har jag ju gjort förr"? Rätt så ofta.

Inte denna gång. Jag har alltså kommit till den första övningen som är förrädiskt enkel. Jag har suttit här och småskrattat för mig själv när jag försökt göra den.

Övningen går alltså ut på att man ska räkna ner från etthundra till noll och tanken är att när man når noll ska man ha gått in i alfa state (vad än det må heta på svenska) som är det läge hjärnan befinner sig i när man mediterar. Varje gång man märker att tankarna vandrar iväg med en, eller någon distraherande tanke dyker upp ska man börja om från etthundra. Meningen är också att man ska ha full fokus på varje siffra man räknar sig igenom på vägen.

Ponera att göra det här i en stadslägenhet när ljudet från gatutrafiken letar sig in, någon i höghuset smäller i en dörr och lillkillen på våningen ovanför löper från ena ändan av lägenheten till den andra. Svårt är det. Lägg så till att jag inte vet om jag någonsin förr räknat ner från etthundra till noll. Det gick ungefär så här:

"100, 99, 98, 97... öööh... 96?"

*fnissar åt min bortkommenhet*

"100, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 91, 90, 80, 81, 82... vah?"

*djup suck*

Och så fortsatte det...

Till slut gav jag upp med att helt hålla min koncentration på siffrorna, men jag hämtade lugnt tillbaka tankarna till dem när de distraherades av olika ljud eller andra tankar (som "borde jag baka mera bröd?" eller "den där halvfärdiga särken..."). Jag tänker mig att det kanske krävdes att jag skulle räkna ner från etthundra åtminstone en gång i livet före jag mediterar samtidigt som jag gör det. Jag räknade dessutom högt för att kunna koncentrera mig lite bättre på det och märkte också att min röst omedvetet sjönk lite för varje tal jag uttalade.

Det märkliga är att det här nedräknandet hade en förvånansvärt lugnande effekt på mig. Trots att jag inte fokuserade så starkt som var tanken och vissa tankar så att säga slank igenom filtret, så känner jag mig nästan lika lugn nu som efter en bra grundning. Så jag tror definitivt att det här är en övning jag ska göra på nytt.

Auryns bok verkar annars också bra, såhär vid en första anblick, och jag ser fram emot att läsa och arbeta vidare med övningarna i den. Jag fick ju vänta på den här ett tag eftersom första upplagan hann ta slut just när jag beställde den. Jag tror också att jag kommer att skriva lite mera kring olika övningar i boken och mina tankar kring dem här på bloggen.

Som jag redan sade kommer jag att läsa den rätt långsamt och faktiskt försöka göra övningarna i den. Så det kan ju ta ett tag. Men du som läser är hjärtligt välkommen att följa med mig på detta äventyr där jag låter mig själv representeras av Narren som går ut i världen för att lära sig dess esoteriska dolda hemligheter.

Tills nästa gång, ha en lugn stilla vecka!

~Stella

Årshjulet och nytt moot

Under förra mootet tyckte de som var med att det skulle vara roligt med ett till moot denna vecka. SÅ jag ordnade en omröstning och eftersom rösterna föll jämt slog jag tärning. Resultatet föll på fredag den 3.4.2020, så kl 19.00 samlas vi än en gång till moot. Denna gång har vi dock årshjulet och dess växlingar som tema.

Jag grävde runt lite på Patheos och hittade ett blogginlägg av Thorn Mooney om temat: Making the Sabbats Real. Mooney skriver bland annat om hur hon fört dagbok genom året och hur hennes eget liv går i cykler. Det här är en bra reflektion.

Det här årshjulet tecknade jag för cykeln Samhain-Samhain.
Den sträcker sig alltså från November 20219 till October 2020.

Jag ser själv på livet som cykliskt: saker kommer och går, växer och avtar. Vissa perioder kan jag vara mycket inspirerad att sy och göra skapande saker, medan det andra perioder inte riktigt vill sig. Vissa cykler återkommer oftare än andra, lite som himlakropparnas rotationer: en del tar sig runt solen snabbare än andra.

Vi påverkas på olika sätt av året och årstidernas växlingar. De är någonting vi inte kan undvika för det är så tydliga, åtminstone här i Nordeuropa där vi har en tydlig vår, sommar och vinter (förutom i år då vintern har lyst med sin frånvaro söder om Lappland). Vi påverkas av den ökande och minskande mängden ljus, av mängden grönt i naturen, av det tryckande mörkret just före snön faller.

En cykel som för många personer som har en vagina är återkommande är menstruationscykeln som ofta kopplas samman med månen och dess växlingar. Vissa säger också att de känner sig påverkade av månen och att de inte kan sova under fullmånen.

Så det har jag tänkt en hel del på: vilka cykler i mitt liv är återkommande? Sammanfaller de med årshjulet, med solens växlingar eller med månen? Hur ofta återkommer olika saker och sker det vid samma tidpunkt varje år? Och så vidare.

Blir tänkandet för djupt och man behöver grunda sig med lite humor kan man läsa en mer humoristisk text av Jason Mankey: The BroWitch Wheel of the Year.

Ha det gott!
~Stella

Tankar efter mootet

Dagen gryr och jag vaknar på grund av ljuset. En ögonmask finns på listan över saker jag vill sy, för snart kommer jag att behöva den. Mitt sovrumsfönster är riktat mot öst och när man suttit på moot till midnatt så skulle man uppskatta att får sova vidare lite till.

Igår ordnade jag alltså moot online för första gången och det fungerade mycket bättre än tänkt. Jag tror att det är både största och längsta mootet jag varit på hittills. Jag hade reserverat tre timmar för mootet eftersom jag tänkte att alla kanske inte hinner med från början utan kommer med vartefter, men att vi skulle moota i hela fem timmar hade jag kanske inte trott. Givande var det.

Allt som allt deltog åtta personer i mootet och vi var en salig blandning av allmänna sökare, eklektiker, wiccaner och traditionalister. Som mest satt sex personer samtidigt på moot och folk kom och gick lite beroende på sin tidtabell. Till slut var det jag och två andra som satt de sista två timmarna och diskuterade olika esoteriska traditioner och kopplingarna till initiatorisk wicca.

Mootet hade inget tema denna gång så diskussionen flödade relativt fritt. Jag tror dock att för ett online moot kunde det vara bra att viga första delen av mootet till diskussion kring ett specifikt ämne. Med sex deltagare i början gick ungefär första halvtimmen åt till presentationer, vilket var helt i sin ordning. Speciellt när alla inte känner varandra kan det vara bra med korta intron.

Diskussioner under mootet handlade bland annat om vad wicca är och var gränsen mellan wicca och annat går. Det är inte den enklaste frågan att svara på, speciellt inte idag då eklektisk wicca i många fall idag målas upp som "wicca är vad än du vill att det ska vara". Jag lovade försöka skriva en text för bloggen om det här så det ska jag försöka knåpa ihop.

Andra saker vi diskuterade var böcker, bland annat vilka böcker som fungerade som inkörsportar för oss till ett intresse för det magiska och ockulta.

Överlag är jag mycket nöjd med hur mootet blev. Jag var lite nervös för att formatet skulle göra det svårt, och visst kan det ibland bli lite knepigt att navigera talturer, men jag skulle säga att det överlag lyckades riktigt bra. En annan positiv faktor som jag gärna lyfter fram och som jag tror är orsaken att så många kunde delta är just det att mootet ordnades online. Det gjorde det möjligt för folk från olika håll i Svenskfinland att delta. Vår geografiska spridning torde ha varit: två från Helsingfors, två från Vasa, en från Oravais, två från Jakobstad och en från Karleby.

Det fanns intresse för ett moot nästa vecka, så det ska jag försöka se till att ordna. Är du intresserad så dyker det idag upp en datumomröstning om detta på SFWV:s Facebook-grupp. Så gå in där och rösta. Det datum som får flest röster blir mootdatum. I fall av jämnt fördelade röster bestämmer slumpen.

Ha en solig lördag!
~Stella

Moot i korontänen

De flesta av oss sitter inomhus just nu och socialdistansering föreskrivs. Fast jag tycker egentligen inte om det begreppet. Nog kan man ju vara social fast man inte umgås i samma utrymme, och visst kan man vara osocial fast man umgås i samma utrymme. Varför inte kalla det fysisk distansering eller något annat i stället?

Hur som helst. Många av oss känner sig ensamma och under krissituationer ökar människans sociala behov (det här är min teori, citera mig inte om det). Vårt behov av att tala om våra erfarenheter med varandra ökar. Den rådande situationen gör att folk som följer rekommendationerna använder sig mera av kontakter via sociala medier. Det kan vara frågan om att man mera aktivt läser sina vänners flöden, kommenterar och deltar i diskussioner. På sätt och vis kan det här göra oss mer sociala fast vi inte fysiskt kan umgås.

Redan i februari tänkte jag att det skulle vara roligt med ett moot under mars månad. Nu går det däremot inte att ordna, tänkte jag lite snopet. Sedan väcktes tanken att det kanske kunde gå att ordna online. Sagt och gjort. Jag skrev en förfrågan i SFWV:s Facebook-grupp gällande datum och nu blir vår första online moot av på fredag (27.3.2020) klockan 19.00 via zoom.

Det ska bli intressant att se hur vi får detta att fungera, men jag tror att det ska bli bra. Zoom är på så vis bra att man kan dela in deltagarna i mindre grupper, vilket är bra ifall vi blir väldigt många.

Vi har inget tema bestämt för mootet men jag tror att det kan bli intressanta diskussioner ändå.
Vill du med, så gå in på Facebook och Svenskfinland Wiccavänner. Där finns ett evenemang.


~Stella

Böcker

Jag omorganiserade min bokhylla en aning idag, samtidigt som jag ställde tillbaka böcker jag tagit ur den i samband med att jag sökt information. Min ockulta litteratur är i stort sett indelad i tre delar: Böcker jag läst, böcker jag inte ännu läst eller som väntar på att bli recenserade och tidskrifter och tidningar. Delen med böcker som jag inte ännu läst eller som väntar på att recenseras uppgår i ungefär en tredjedel.

Jag har alltså beställt en del böcker under hösten och vintern. En del av dem har jag börjat läsa. Så jag tänkte skriva ner lite tankar som uppstått medan jag läser dem.

Magical Power for Beginners - How to Raise and Send Energy for Spells That Work

Deborah Lipp - 2017

Den här boken har jag haft ett tag men började läsa den i slutet av förra sommaren innan skolstressen tog över och så har den legat på hyllan tills nu. Jag har två böcker av Lipp sedan tidigare och har tyckt bra om dem. Den här boken är inte heller någon besvikelse. Jag har kommit ca halvvägs och måste säga att jag uppskattar Lipps sätt att beskriva och exemplifiera saker, samt att hon har med olika sorters övningar genom hela boken.

Hittills har kapitel fyra, med alla meditationsövningar kanske varit det jag uppskattat mest. Det var en välkommen "back to basics" för mig och förde tankarna till när jag först lärde mig grunda och centrera, samt till när jag läste Starhawks Spiral Dance, som Lipp också refererar i den här boken.

Traditional Wicca - A Seekers Guide

Thorn Mooney - 2018

Den här boken är en introduktion till traditionell wicca. Thorn Mooney är översteprästinna i ett gardnerianskt coven och har också en egen blogg och Youtube-kanal. Jag är ungefär halvvägs genom den här boken också. Mooney skriver om vad som särskiljer wiccanska initiatoriska traditioner från eklektisk wicca och ger råd för hur man kan gå till väga om man söker initiering i en sådan.

Jag hittade boken genom att jag hittade Mooneys kanal på Youtube i och med att jag letade efter innehåll som handlade mer om traditionell wicca. Hennes videon är värda att titta på och kan vara väldigt tankeväckande. Hon har många videon där hon talar specifikt om böcker, så om du söker rekommendationer och tips är de ett måste att se.

Ritualcraft - Creating Rites for Transformation & Celebration

Amber K & Azrael Arynn K - 2010

Jag älskar ritualer och ritualstruktur. Så när jag fick nys om den här boken var jag bara tvungen att köpa den. Jag har inte läst den från pärm till pärm ännu, men den har sett mycket användning redan. Här finns allt om ritualstrukturer, vad som utgör bra och dåliga ritualer, tips för hur man kan arrangera stora gruppritualer, och mycket mer.

Med över 500 sidor material är den troligen en av de bättre böckerna jag beställde i höstas och det enda jag ångrar är att jag inte har hitta den tidigare. Som bäst håller jag alltså på att läsa den från pärm till pärm, men tills de två redan nämnda böckerna är lästa så kommer den att få vila ett tag.

A Witches' Bible - The Complete Witches' Handbook

Janet & Stewart Farrar - 1981

Oj vad jag har väntat på den här. Jag beställde den i slutet av förra sommaren, men fick meddelandet att den var slut i tryck. I januari fick jag äntligen meddelande om att den fanns tillgänglig igen. Jag beställde den snabbare än kvickt. Det är en bok som länge varit på min önskelista. Och egentligen är det inte en bok, utan två: Eight Sabbats for Witches och The Witches' Way. 

Jag har bara läst introduktionen till första delen än så länge, mest för att jag inte kunde hålla mig, men jag ser mycket fram emot att få sätta mig in i den här på allvar. Här snackar vi också 500 sidor text så det finns att bita i.

Jag har flera andra böcker i bokhyllan som bara ropar på mig att få bli lästa, men åtminstone kan jag vara glad för en sak ifall det blir långtråkigt nu i karantäntiderna: Jag har massor av böcker att läsa.

Väl mött!

~Stella

Glad Ostara!

Idag infaller vårdagjämningen (för att vara exakt skedde detta kl 5.50 i morse). Dag och natt är nu lika långa och dagarnas blir bara längre ju närmare vi kommer midsommar. Jag tänker inte skriva så mycket om vad Ostara är, för Fenris har redan skrivit ett bra inlägg om detta på Cirkelgemenskaps blogg. Det jag däremot kommer att berätta är hur jag firar Ostara i år.

För min del består Ostara av att städa upp här hemma, och att se till att det blir snyggt och prydligt. Speciellt nu när mer tid än tidigare spenderas inom hemmets väggar är det dags att städa. Jag tjuvstartade igår genom att åka ut till villan och påbörja vårunderhållet. Isen låg ännu kvar på sjön och den sjöng i solskenet.

Förutom att städa firar jag Ostara genom att:

• Pynta ett litet Ostara-altare med videkissor
• Dekorera mitt hem med de fåtal påskpynt jag har: dörrkrans, ett gammalt påsk-plakat som jag tejpat upp på köksdörren, byta bordsdukar och genom att ta in lite björkris och dekorera det med färggranna fjädrar (går bra att återanvända från år till år) och påskägg.
• Jag köpte en kruka med små narcisser för att hämta in lite glädje i mitt hem. Jag tycker om att hålla mig med säsongsenliga blommor här hemma.
• På kvällen kl 20.00 kommer jag att utföra ritualen för hopp och helande och sedan öppna Discord och chatta med andra häxor, hedningar och wiccaner.

Glad Ostara! 

Hoppas vi ses på Discord ikväll!

~Stella

Ritual för hopp och helande

Cooronaviruspandemin drabbar världen hårt just nu. Här i Finland har undantagstillstånd utlysts på grund av epidemin som nu även har nått oss. Vi har alltså deklarerat krig mot epidemin och målet är att sakta ner dess framfart samt att skydda riskgrupperna. Den senaste veckan har varit mer eller mindre kaotisk då evenemang av alla de slag har ställts in, skolorna har stängts och folksamlingar med mer än tio personer har förbjudits.

Bland alla människor som hamstrar matvaror och toalettpapper (för vilka en speciell plats i helvetet finns reserverad ifall de gör detta utan god orsak, särskilt här i Finland där vi definitivt inte kommer att ha brist på pappersprodukter) samt bland grannar som vänder dig ryggen i trapphuset för att de är rädda för smittan, vad kan vi som en magisk och andlig gemenskap göra?

Den här videon postades tidigare idag i den finskspråkiga wicca-gruppen Wicca Suomi/Finland på Facebook. Det är Chi Namis uppmaning till magisk handling för att hela, hjälpa och skapa hopp i världen nu under pandemin. Ritualen äger rum på fredag den 20. mars klockan 20.00 (19.00 svensk tid).

Om du inte gör ritualer kan du också bidra genom bön. Om du däremot vill utföra ritualen, men inte vet hur, presenterar jag här den ritual jag kommer att utföra på fredag.

Ritual för hopp och helande

Börja med att förbereda ditt ritualutrymme och ett altare. Jag kommer att göra så här:

• En skål med saltvatten för att representera vatten och jord
• Rökelse för att representera luft och eld.
• Någonting som representerar det gudomliga*
• Ett vitt ljus, alternativt tre olikfärgade ljus:
• Ljusgrön för helande
• Vitt för hjälpande
• Gult för hopp
• Kakor och vin (eller annan mat och dryck för att grunda efter energiresning)

Här är ritualmallen jag kommer att följa:

1. Grunda och centrera
2. Rena platsen och dig själv magiskt genom att stänka lite saltvatten runt rummet, och föra rökelse genom det
3. Slå cirkeln på valfritt sätt
4. Åkalla elementen med början i öster
5. Åkalla det gudomliga* och förklara ritualens syfte
6. Meditera en stund över målet med ritualen och visualisera det för din inre syn
• Se framför din inre syn hur helande och hjälp når de behövande och hur nytt hopp spirar och växer i hela världen
7. Håll denna bild stadigt i ditt sinne och börja resa energi. Du kan välja bland flera metoder:
• Trumma
• Chanting/sång
• Dans
• eller någon annan metod som fungerar för dig
8. Medan du håller bilden stadigt i ditt sinne och energin ökar och når sin kulmen, släpp den och låt den flöda ut i världen 
9. Om det känns som att du har överlopps energi kvar kan du jorda den
10. Nu är det dags att välsigna kakorna och vinet (eller vilken mat och dryck du nu valt) och slappna av. Om du åkallade det gudomliga är det dags att även skåla till dem.
11. När du känner dig redo att avsluta ritualen, börja med att tacka det gudomliga för dess hjälp och närvaro*
12. Tacka elementen 
13. Stäng cirkeln

Efter ritualen är det dags att agera i enlighet med ritualens syfte: Gör vad du kan för att se till att du själv och andra hålls trygga (tvätta dina händer, följ hälsomyndigheternas rekommendationer, mm.) och bidra till att skapa hoppfullhet genom att skriva positiva saker på sociala medier och vara uppmuntrande.

*Om du inte är religiös eller tillber några gudomar kan du hoppa över detta.

***

Efter fredagskvällens ritual kommer jag att ordna ett chattillfälle på min kanal Hexagram på Discord för alla som vill tala av sig, chatta och dela erfarenheter. Du behöver inte ha utfört ritualen för att delta. Detta sker kl 21.00 finsk tid (20.00 svensk tid).

Ta hand om er och håll modet upp allihop!

Väl mött!

~Stella

Stort tack till Fenris för hjälpen med översättningen och korrekturläsningen!

Tankar från karantänen

Här följer några okategoriserade tankar som rört sig i mitt huvud den senaste tiden, utan någon specifik ordning:

Det råder undantagstillstånd i Finland på grund av coronavirusepidemin. Studier sköts på distans, umgänge i mer än 10-personers grupper avråds, och vi har alla ett ansvar att ta hand om våra nära och kära, och att skydda riskgrupper från smitta genom att inte besöka dem eller utsätta oss själva för exponeringsrisker. Det är ett samhällstalko för att hindra spridningen av epidemin.

Jag har funderat en del på det här, speciellt när olika evenemang ställs in och kalendern töms snabbare än man hunnit bläddra fram rätt sida i den. Den här situationen råder nu åtminstone fram till den 13.4, men vissa experter säger att det kan dröja till juni innan vi är ur träsket.

Personligen påverkar det här mig mest på några sätt: jag kan inte träffa min partner, eftersom vi bor i olika städer och han sitter i karantän och hör dessutom till en riskgrupp. Mina föräldrar är äldre och mamma hör till riskgruppen. Jag handlar åt dem vid behov, men måste tänka på när jag handlar och hur jag går till väga så att jag inte hämtar hem någon smitta till dem. Det betyder att mitt sociala utrymme rent fysiskt krymper och jag är knappast enda personen som behöver fundera på detta.

Det som kanske slagit mig hårdast är tanken på det ansvar jag nu själv har för att skydda dessa personer som står mig närmast. Många av mina vänner har också personer som hör till riskgrupperna. Alla evenemang jag varit anmäld till eller bokat in i min kalender under våren har putsats bort. Det enda som finns kvar är Cirkelgemenskap som går av stapeln under påskhelgen, just före undantagstillståndet hävs (såvida det inte förlängs).

Det som känns mest tungt just nu, är tanken att möjligen bli tvungen att ställa in retreaten i april, en retreat som många väntat länge på och som i min kalender ser ut som den enda ljusa glimten i slutet av den här månaden. Som person skulle jag inte vilja ställa in den, för jag längtar så efter den gemenskap som retreater ger, och den glädje de för med sig. Jag saknar att umgås med likasinnade i en miljö som uppmuntrar till att dela tankar och erfarenheter. Jag saknar att dela rituell gemenskap med andra hedningar och wiccaner.

Men jag har också ett arrangörsansvar och det tampas jag nu med. Jag väger fram och tillbaka min vilja och önskan att retreaten ska kunna ordnas enligt planerna, speciellt som så mycket arbete inför den redan är gjort och bara några få saker skulle behöva göras mer. Samtidigt känner jag en allt tyngre ansvarskänsla för att skydda mina nära och kära i riskgrupperna från smitta, samt att skydda alla deltagares nära och kära från smitta. För oberoende av hur försiktiga vi är så kan den här smittan vara symptomfri, och vi skulle spendera två dygn på samma sommarstuga.

Hur försiktig ska man vara? Hur farlig är denna smitta? Hur stora risker är jag villig att ta? Mitt samvete skulle inte klara av att ett evenemang jag arrangerar utsätts för smittan. Vi vet ju dessutom inte hur vida spridd den är i samhället eftersom alla misstänkta fall inte testas.

Jag och Fenris har diskuterat läget och följer aktivt med det, men vi har inte gjort några beslut ännu. Vår utgångspunkt är att vi ska kunna arrangera Cirkelgemenskap Ostara 2020 enligt planerna och jag skulle personligen vara ledsen om vi inte kunde göra så. Likaså skulle jag vara ledsen för att vi skulle göra så många besvikna som har väntat på det. Jag är dock övertygad om att ifall vi blir tvungna att ställa in retreaten under påsken, så skulle vi ordna den senare under våren eller i början av sommaren, förstås genom att beakta epidemiläget. Jag kommer på inget vis att gå med på att ställa in retreaten helt. Det har satsats allt för mycket tid och vilja på den för det.

Jag gjorde en Ostara-krans för flera år sedan men uppdaterade den nu med mera färgglada pappersblommor. Jag hoppas den piggar upp grannarna också. Jag blir i varje fall glad när jag kommer hem och ser den. 

Så att så. Det är dylika tankar jag tampats med under de senaste dagarna. Inte så trevliga saker, med andra ord. Så låt mig avsluta med lite trevligare tankar:

• Jag har massor med böcker att läsa, och har fått några nya, varav Mat Auryns  Psychic Witch - a Metaphysical Guide to Meditation, Magick & Manifestation (2019) är den senaste. Jag har väntat på den här boken i tre månader, eftersom den sålt slut så snabbt. Nu har jag ett exemplar av den andra tryckningen av första upplagan och den här boken ser mycket lovande ut, kan jag säga. Den kommer jag definitivt att recensera.
• Att kalendern plötsligt tömdes på resor till studieorten en gång per vecka, och andra saker (gitarrövningar, körövningar, uppträdanden, m.m.) har för med sig många positiva aspeker. För att vara ärlig var jag bekymrad för hur jag skulle orka denna vår, men nu ser det ut att jag får göra om schemat och skapa nya rutiner här hemma. Jag känner mig plötsligt mindre stressad och har mer tid runt mig för saker jag velat göra. Det har fört mycket inspiration med sig.
• Bland de saker som hänt i och med att kalendern tömts, är att jag börjat städa hemmet lite grundligare. Köket har möblerats om och idag planterade jag vårens första frön. Jag hade inte tänkt planera så mycket alls på grund av alla resor till studieorten, men nu har jag plötsligt tid att så lite blomsterfrön, gräslök och citronmeliss. 
• Jag har plötsligt tid att sy den där nya ritualklänningen som jag tänkt att jag skulle vilja sy i flera år. Jag rotade igenom lådorna med tyger här hemma och hittade fyra meter lavendellila linnetyg. egentligen hade jag tänkte mig vitt, svart eller grått, men man tager vad man haver. Det här är också bara första lagret i min tilltänkta dräkt, så det kommer inte nödvändigtvis att synas. Resten av delarna tänker jag också sy av material som jag redan har här hemma.
• Eftersom möjligheterna att umgås med vänner och träffa likasinnade kan sägas ha krympt på grund av coronavirusepidemin, så har jag tänkt prova på alternativa sätt att ordna evenemang. Min första tanke är att försöka ordna en moot online, antingen via Discord eller Zoom. Så nu har jag en Discordkanal som heter Hexagram. Jag har aldrig använt Discord tidigare, så om du också vill umgås i häxiga termer online eller delta i en moot så skicka ett meddelande till mig så får du länken. Eller bli vän med mig på Discord. Jag heter StellaGreymoore även där. Och är du en van användare av sagda plattform så kanske du kan hjälpa mig att komma igång med att använda det. Låt oss tillsammans bygga en svenskspråkig gemenskap!
• Vädret har varit strålande idag. Jag har varit ute på promenad och njutit av solskenet, och det tänker jag fortsätta göra när möjlighet ges. Även om epidemin tvingar oss att vara inomhus mer än normalt, eller kanske just på grund av detta, har jag bestämt att gå ut så mycket som möjligt, förstås med tanken att undvika smittorisker.

Jag är glad för att jag trots alla tråkiga nyheter och tunga tankar också kan se de ljusa sidorna i tillvaron och glädja mig åt dem. Jag tror också att det här kan vara en god tid för introspektion och för var och en att ta ett steg tillbaka och finna lugn i tillvaron.

Jag önskar dig allt väl!

Ta hand om dig!

~Stella

Inspirerad

Jag har känt mig mer och mer inspirerad i min utövning sedan året började. En del av det hänger säkert ihop med att jag än en gång har lyckan att arrangera Cirkelgemenskap och snart är det bara en månad kvar tills retreaten går av stapeln. Men en del av det har också att göra med att jag har återfått min lust att läsa.

Jag utökade min bokhylla i höstas och den fick tillskott igen denna vecka. Nu har jag en hel hylla med böcker som jag ser fram emot att läsa. En del av dem har jag redan hunnit påbörja och några är redan lästa. En del är i flitig användning. Jag får så många nya idéer och tankar från dessa böcker om vad jag kunde göra så jag vet inte när jag ska hinna prova på allt.

Det här är min (huvud) skuggbok. Den är ett massivt hantverk utförd av min vän Herr Varg.

Som bäst har jag också börjat skriva i en ny skuggbok. Jag har inte övergivit min "huvudbok" men den är så stor att den är svår att ta med sig t.ex. till en retreat. Så när jag märkte att jag hade en gammal A5-formats bok hemma som var helt oanvänd (och som jag tror att jag någon gång i tiden köpt för att vara min framtida skuggbok) så tänkte jag att det var dags att skapa en rese-vänlig version.

Medan jag suttit och skrivit (har plitat ner kanske 30 sidor handskriven text än så länge) så har jag lyssnat på musik som inspirerar mig. Ett av de första hedniska stycken jag riktigt minns att jag hörde var I hear you calling av Chalice and Blade. Deras album finns bl.a. på Spotify. Jag kunde lyssna på låten på repeat för den är så lugnande. Jag gillar hur de använder delar ur Charge of the Goddess i låten.

Jag vet inte om jag har så mycket mer att säga just nu. Vädret utanför är så trist så jag har inte lust att gå ut, men ska nog göra det trots allt. Senare idag kommer Fenris på besök hit och då ska vi förbereda vissa saker inför Cirkelgemenskap Ostara 2020.

Väl mött!
~Stella

Tankar om att börja praktisera

Jag hänger en del på Pagans and Witches Amino-community. En fråga som ofta dyker upp där bland personer som identifierar sig med nybörjare är "Hur kommer jag igång?" Och det är en bra fråga. Det har satt mig själv att fundera på hur jag själv började praktisera för 16 år sedan (för det har faktiskt gått så länge och jag har lite svårt att tro det själv).

När jag började var mina resurser minst sagt begränsade. Jag lånade en bok av en god vän i högstadiet och sedan en till. Jag gick till det lokala biblioteket och fjärrlånade en bok från andra ändan av landet. Att hitta böcker var inte det enklaste för en högstadieelev med 10 euro i veckopeng. Jag minns att jag sparade för att kunna köpa min första egna bok. Jag minns att den andra boken jag köpte (under gymnasietiden) beställde jag från en bokhandel. Den var stor och jag var tvungen att gömma den för jag bodde så långt inne i kvastskåpet att jag nästan befann mig i Narnia.

Poängen var att böcker var min bästa källa till information. Internet fanns men jag var nog inget vidare på att söka information på den tiden. Det utvecklades efterhand. Så vad gjorde jag och hur praktiserade jag under mitt första år?

Som jag redan nämnde befann jag mig rätt långt inne i kvastskåpet, med en familj som inte förstod och inte ville lära sig förstå. Så jag fick vara rätt försiktig med vad jag gjorde och hur. Det som underlättade lite var att jag redan före jag hittade wicca i nionde klass var intresserad av spådomar, meditation och att jag nu som då brände rökelse i mitt rum och dekorerade det med föremål jag hittade i naturen.

När jag då började lära mig om wicca och insåg att det här var min väg, så började jag rätt snabbt utföra ritualer. Jag kunde kunde och vågade ändå inte göra ritualer öppet. Jag sade åt mina föräldrar att jag skulle meditera och att jag inte ville bli störd, och så stängde jag dörren, klädde ett litet altare med ljus, rökelse, en fjäder och vilka andra föremål jag nu råkade ha som elementrepresentationer. Så satte jag mig framför det och började visualisera.

Jag hade memorerat ritual-scheman och verser för cirkelslagning och elementåkallan och inför min inre blick utförde jag ritualerna jag hade lärt mig, och med tiden dem jag själv designade. Jag blev med andra ord sablars bra på att visualisera och kunde göra ritualerna utan att behöva säga någonting högt eller röra mig. Skulle någon ha kommit in i rummet skulle de bara ha sett mig meditera.

Om jag råkade vara ensam hemma kunde jag utföra ritualer utan rädsla för att bli påkommen, men det var sällan. Därför fyllde jag ibland mina rockfickor inför en promenad med saker (små ljus, rökelse, etc.) och utförde ritualer på någon avskild plats i min favoritskog (den bestod av ett populärt rekreationsområde). Oftast utförde jag dock ritualer i det tysta i mitt rum och det var först när jag flyttade hemifrån som jag kunde börja utföra dem mer fysiskt och uttala ord, sjunga sånger eller använda chants.

Jag tror att det här är en av de äldsta bilderna jag har av ett altare. Tagen under tidiga hösten 2011 medan jag studerade i Åbo. Då hade jag redan praktiserat i åtta år, men jag har inte hittat några tidigare bilder.

Jag tror att de där första åren lärde mig mycket. Jag var tvungen att utöva i tysthet och i hemlighet, men det fanns en lärdom även i det. Jag blev bra på visualisering och det är en viktig komponent i bl.a. magiskt arbete. Jag blev också rätt bra på att meditera. Tyvärr, eftersom jag inte längre behöver utöva min religion i lika stor hemlighet, så har jag nästan helt slutat meditera. Så jag tror att en återgång till mina rötter kunde vara bra för mig.

Det som dock kanske mest slår mig när jag tänker tillbaka på mina första år och den första tiden jag praktiserade, är att jag bara satte igång och göra saker. Jag saknade den där rädslan eller osäkerheten som man ibland har när man börjar lära sig något nytt. Och jag tänkte inte att "jag måste lära mig allt om det här före jag kan prova göra det själv," vilket kan vara en rätt så lamslående tanke. Jag bara satte igång, experimenterade och fumlade mig igenom mina första år. Att inte veta allt störde mig, men jag hade ju inte något annat att gå på heller, så för mig var det bara att tuta och köra.

Och med det vill jag fråga dig som praktiserat ett tag hur din bana började, och uppmana dig som är nyfiken eller just börjat intressera dig för wicca, nyhedendom eller häxkonster att bara börja praktisera. Vi lär oss alla på olika sätt, men när det gäller magi, ritualer och liknande så måste vi lära oss genom att göra. Teoretisk kunskap är en sak, men praktisk förmåga måste övas upp, och ju fler misstag vi gör på vägen, ju mer vi fumlar oss fram, desto bättre lär vi oss.

Väl mött!
~Stella

Att handla magiska redskap

Jag bor på en ort där tillgången till magiska redskap och ingredienser känns icke-existent. Jag kan få tag på örter och oljor, men kristaller och rökelse (eller rökelsebehållare) är svårare. Närmaste stället jag hittat dessa på har varit i Vasa. Sedan ska vi inte ens tala om mer specialiserad utrustning. Jag vet inte om detta hänger ihop med att jag bor inom bibelbältet, men jag tänker mig att det kan ha någonting med saken att göra.

Att handla magiska redskap är därav något svårare för mig. "Men vaddå? Du kan ju beställa från nätet," kanske nån kan tycka. Och ja, det är alltid en möjlighet i dessa tider då vi kan få tag på nästan vad som helst med bara några musklick. Kanske det är jag som är gammalmodig, men jag tycker om att känna på de saker jag ska köpa, att veta vad det är jag köper och av vilken kvalitet, att kunna dofta på rökelserna och oljorna före jag gör ett köpbeslut.

Det här har lett till att jag ofta medan jag reser söker efter affärer som säljer saker jag behöver. Med åren har det här gjort att jag gång på gång återvänder till vissa affärer i t.ex. Helsingfors om jag råkar vara där. Här om veckan hade jag ett sådant tillfälle. Jag hade tid att gå till två av affärerna som jag hittade redan för 15 år sedan och plockade med mig några rökelsepaket och en ny ring.

Såhär går det när man inte handlat rökelse på ett tag och äntligen kommer åt en affär som säljer det...

Jag hade alltså en möjlighet att handla rökelse och vanligen brukar jag inte köpa så här mycket. Men jag hade några dofter jag använder mycket av som behövde påfyllning, och så fanns det några nya dofter som jag inte kunde låta bli att prova. Jag hoppas att de är bra.

Jag köpte också en silverring med pentagram på. För ett decennium sedan köpte jag en likadan i brons. Den har tjänat mig väl men det kändes som att det var på tiden att köpa en ny. Och handlar jag smycken för magiskt bruk några tior en gång per decennium så kanske det kan vara tillåtet.

Jag hade troligen handlat andra saker, eller köpt en ny rökelsebrännare under samma resa men budgeten och utrymmet i ryggsäcken kom emot. Alltid kan vi inte få allt vi vill ha direkt, även om möjligheterna skulle finnas. Alltid är det inte heller bra att köpa allt direkt. Jag har mera tankar om detta med konsumism och införskaffande av magiska redskap, men jag tror att jag skriver mer om detta i ett senare skede. Nu ska jag börja njuta av de nya rökelserna.

Väl mött!
~Stella

Att blogga eller inte blogga

År 2011 startade jag en blogg som hette Häxagram på en Finlandssvensk bloggplatform. Den försvann efter några år och därmed förlorade jag även min blogg. Några år senare skulle jag börja blogga igen och skapade efter några vändningar den här bloggen. Att blogga om wicca på svenska var tanken. Men sedan började jag i stället blogga på engelska här: Witchweave.

Det var på något vis enklare att blogga på engelska än på svenska. Några orsaker till detta är att man dels når en bredare publik (även om jag inte har någon aning om hur många som läser den bloggen) och att terminologin helt enkelt är mera bekant för mig på engelska än på svenska. Enda boken jag läst om magi på svenska är en översatt bok av Cassandra Eason, Stora boken om magi. Jag minns att jag hittade den i bokhandeln i min lilla hemstad på sydkusten av Finland.

Nåväl. Jag ska försöka blogga mera aktivt även på svenska från och med nu. Jag kommer att låta mina gamla inlägg (hela två stycken) stå kvar som de är. Bloggandet går ju överlag i vågor. Ibland har man mer att säga än andra tider. En del inlägg från min engelskspråkiga blogg kommer jag kanske att översätta och återpublicera här, t.ex. bokrecensionerna.

Till skillnad från den engelskspråkiga bloggen kommer jag här att fokusera främst på wicca. På Witchweave kan du också hitta en del andra inlägg med saker som inte direkt relaterar till wicca, så som sömnad och recept. Jag vet inte ännu exakt vad jag kommer att skriva om här, men troligen blir det här lite som en dagbok.

Dagbok? Nej, jag ska inte skriva om alla saker som händer i mitt liv. Däremot så vill jag skriva om min andliga praktik och mina tankar och känslor kring olika saker. Jag vill inte att det här ska vara en blogg som torrt refererar fakta, utan att den snarare ska vara som ett genomsnitt av hur det är att leva som wiccan och häxa. Den ska kunna svara på frågor som "vad gör en häxa i vardagen?" och "hur lever man ett wiccanskt liv?" Det kommer ju förstås bara att vara en wiccans perspektiv, men jag tror att det är någonting som kan behövas, för vi fastnar så enkelt i glansbilden som presenteras i vissa böcker (eller ännu värre, på sociala medier (prova kolla hashtags som witchesofinstagram eller liknande)).

Med det sagt, välkommen att följa bloggen. Och vill du följa mig på Instagram finns jag även där (mest på engelska) under @stellagreymoore.

Varmt hälsad!
~Stella