Tankar om att börja praktisera

Jag hänger en del på Pagans and Witches Amino-community. En fråga som ofta dyker upp där bland personer som identifierar sig med nybörjare är "Hur kommer jag igång?" Och det är en bra fråga. Det har satt mig själv att fundera på hur jag själv började praktisera för 16 år sedan (för det har faktiskt gått så länge och jag har lite svårt att tro det själv).

När jag började var mina resurser minst sagt begränsade. Jag lånade en bok av en god vän i högstadiet och sedan en till. Jag gick till det lokala biblioteket och fjärrlånade en bok från andra ändan av landet. Att hitta böcker var inte det enklaste för en högstadieelev med 10 euro i veckopeng. Jag minns att jag sparade för att kunna köpa min första egna bok. Jag minns att den andra boken jag köpte (under gymnasietiden) beställde jag från en bokhandel. Den var stor och jag var tvungen att gömma den för jag bodde så långt inne i kvastskåpet att jag nästan befann mig i Narnia.

Poängen var att böcker var min bästa källa till information. Internet fanns men jag var nog inget vidare på att söka information på den tiden. Det utvecklades efterhand. Så vad gjorde jag och hur praktiserade jag under mitt första år?

Som jag redan nämnde befann jag mig rätt långt inne i kvastskåpet, med en familj som inte förstod och inte ville lära sig förstå. Så jag fick vara rätt försiktig med vad jag gjorde och hur. Det som underlättade lite var att jag redan före jag hittade wicca i nionde klass var intresserad av spådomar, meditation och att jag nu som då brände rökelse i mitt rum och dekorerade det med föremål jag hittade i naturen.

När jag då började lära mig om wicca och insåg att det här var min väg, så började jag rätt snabbt utföra ritualer. Jag kunde kunde och vågade ändå inte göra ritualer öppet. Jag sade åt mina föräldrar att jag skulle meditera och att jag inte ville bli störd, och så stängde jag dörren, klädde ett litet altare med ljus, rökelse, en fjäder och vilka andra föremål jag nu råkade ha som elementrepresentationer. Så satte jag mig framför det och började visualisera.

Jag hade memorerat ritual-scheman och verser för cirkelslagning och elementåkallan och inför min inre blick utförde jag ritualerna jag hade lärt mig, och med tiden dem jag själv designade. Jag blev med andra ord sablars bra på att visualisera och kunde göra ritualerna utan att behöva säga någonting högt eller röra mig. Skulle någon ha kommit in i rummet skulle de bara ha sett mig meditera.

Om jag råkade vara ensam hemma kunde jag utföra ritualer utan rädsla för att bli påkommen, men det var sällan. Därför fyllde jag ibland mina rockfickor inför en promenad med saker (små ljus, rökelse, etc.) och utförde ritualer på någon avskild plats i min favoritskog (den bestod av ett populärt rekreationsområde). Oftast utförde jag dock ritualer i det tysta i mitt rum och det var först när jag flyttade hemifrån som jag kunde börja utföra dem mer fysiskt och uttala ord, sjunga sånger eller använda chants.

Jag tror att det här är en av de äldsta bilderna jag har av ett altare. Tagen under tidiga hösten 2011 medan jag studerade i Åbo. Då hade jag redan praktiserat i åtta år, men jag har inte hittat några tidigare bilder.

Jag tror att de där första åren lärde mig mycket. Jag var tvungen att utöva i tysthet och i hemlighet, men det fanns en lärdom även i det. Jag blev bra på visualisering och det är en viktig komponent i bl.a. magiskt arbete. Jag blev också rätt bra på att meditera. Tyvärr, eftersom jag inte längre behöver utöva min religion i lika stor hemlighet, så har jag nästan helt slutat meditera. Så jag tror att en återgång till mina rötter kunde vara bra för mig.

Det som dock kanske mest slår mig när jag tänker tillbaka på mina första år och den första tiden jag praktiserade, är att jag bara satte igång och göra saker. Jag saknade den där rädslan eller osäkerheten som man ibland har när man börjar lära sig något nytt. Och jag tänkte inte att "jag måste lära mig allt om det här före jag kan prova göra det själv," vilket kan vara en rätt så lamslående tanke. Jag bara satte igång, experimenterade och fumlade mig igenom mina första år. Att inte veta allt störde mig, men jag hade ju inte något annat att gå på heller, så för mig var det bara att tuta och köra.

Och med det vill jag fråga dig som praktiserat ett tag hur din bana började, och uppmana dig som är nyfiken eller just börjat intressera dig för wicca, nyhedendom eller häxkonster att bara börja praktisera. Vi lär oss alla på olika sätt, men när det gäller magi, ritualer och liknande så måste vi lära oss genom att göra. Teoretisk kunskap är en sak, men praktisk förmåga måste övas upp, och ju fler misstag vi gör på vägen, ju mer vi fumlar oss fram, desto bättre lär vi oss.

Väl mött!
~Stella