Tankar från karantänen

Här följer några okategoriserade tankar som rört sig i mitt huvud den senaste tiden, utan någon specifik ordning:

Det råder undantagstillstånd i Finland på grund av coronavirusepidemin. Studier sköts på distans, umgänge i mer än 10-personers grupper avråds, och vi har alla ett ansvar att ta hand om våra nära och kära, och att skydda riskgrupper från smitta genom att inte besöka dem eller utsätta oss själva för exponeringsrisker. Det är ett samhällstalko för att hindra spridningen av epidemin.

Jag har funderat en del på det här, speciellt när olika evenemang ställs in och kalendern töms snabbare än man hunnit bläddra fram rätt sida i den. Den här situationen råder nu åtminstone fram till den 13.4, men vissa experter säger att det kan dröja till juni innan vi är ur träsket.

Personligen påverkar det här mig mest på några sätt: jag kan inte träffa min partner, eftersom vi bor i olika städer och han sitter i karantän och hör dessutom till en riskgrupp. Mina föräldrar är äldre och mamma hör till riskgruppen. Jag handlar åt dem vid behov, men måste tänka på när jag handlar och hur jag går till väga så att jag inte hämtar hem någon smitta till dem. Det betyder att mitt sociala utrymme rent fysiskt krymper och jag är knappast enda personen som behöver fundera på detta.

Det som kanske slagit mig hårdast är tanken på det ansvar jag nu själv har för att skydda dessa personer som står mig närmast. Många av mina vänner har också personer som hör till riskgrupperna. Alla evenemang jag varit anmäld till eller bokat in i min kalender under våren har putsats bort. Det enda som finns kvar är Cirkelgemenskap som går av stapeln under påskhelgen, just före undantagstillståndet hävs (såvida det inte förlängs).

Det som känns mest tungt just nu, är tanken att möjligen bli tvungen att ställa in retreaten i april, en retreat som många väntat länge på och som i min kalender ser ut som den enda ljusa glimten i slutet av den här månaden. Som person skulle jag inte vilja ställa in den, för jag längtar så efter den gemenskap som retreater ger, och den glädje de för med sig. Jag saknar att umgås med likasinnade i en miljö som uppmuntrar till att dela tankar och erfarenheter. Jag saknar att dela rituell gemenskap med andra hedningar och wiccaner.

Men jag har också ett arrangörsansvar och det tampas jag nu med. Jag väger fram och tillbaka min vilja och önskan att retreaten ska kunna ordnas enligt planerna, speciellt som så mycket arbete inför den redan är gjort och bara några få saker skulle behöva göras mer. Samtidigt känner jag en allt tyngre ansvarskänsla för att skydda mina nära och kära i riskgrupperna från smitta, samt att skydda alla deltagares nära och kära från smitta. För oberoende av hur försiktiga vi är så kan den här smittan vara symptomfri, och vi skulle spendera två dygn på samma sommarstuga.

Hur försiktig ska man vara? Hur farlig är denna smitta? Hur stora risker är jag villig att ta? Mitt samvete skulle inte klara av att ett evenemang jag arrangerar utsätts för smittan. Vi vet ju dessutom inte hur vida spridd den är i samhället eftersom alla misstänkta fall inte testas.

Jag och Fenris har diskuterat läget och följer aktivt med det, men vi har inte gjort några beslut ännu. Vår utgångspunkt är att vi ska kunna arrangera Cirkelgemenskap Ostara 2020 enligt planerna och jag skulle personligen vara ledsen om vi inte kunde göra så. Likaså skulle jag vara ledsen för att vi skulle göra så många besvikna som har väntat på det. Jag är dock övertygad om att ifall vi blir tvungna att ställa in retreaten under påsken, så skulle vi ordna den senare under våren eller i början av sommaren, förstås genom att beakta epidemiläget. Jag kommer på inget vis att gå med på att ställa in retreaten helt. Det har satsats allt för mycket tid och vilja på den för det.

Jag gjorde en Ostara-krans för flera år sedan men uppdaterade den nu med mera färgglada pappersblommor. Jag hoppas den piggar upp grannarna också. Jag blir i varje fall glad när jag kommer hem och ser den. 

Så att så. Det är dylika tankar jag tampats med under de senaste dagarna. Inte så trevliga saker, med andra ord. Så låt mig avsluta med lite trevligare tankar:

• Jag har massor med böcker att läsa, och har fått några nya, varav Mat Auryns  Psychic Witch - a Metaphysical Guide to Meditation, Magick & Manifestation (2019) är den senaste. Jag har väntat på den här boken i tre månader, eftersom den sålt slut så snabbt. Nu har jag ett exemplar av den andra tryckningen av första upplagan och den här boken ser mycket lovande ut, kan jag säga. Den kommer jag definitivt att recensera.
• Att kalendern plötsligt tömdes på resor till studieorten en gång per vecka, och andra saker (gitarrövningar, körövningar, uppträdanden, m.m.) har för med sig många positiva aspeker. För att vara ärlig var jag bekymrad för hur jag skulle orka denna vår, men nu ser det ut att jag får göra om schemat och skapa nya rutiner här hemma. Jag känner mig plötsligt mindre stressad och har mer tid runt mig för saker jag velat göra. Det har fört mycket inspiration med sig.
• Bland de saker som hänt i och med att kalendern tömts, är att jag börjat städa hemmet lite grundligare. Köket har möblerats om och idag planterade jag vårens första frön. Jag hade inte tänkt planera så mycket alls på grund av alla resor till studieorten, men nu har jag plötsligt tid att så lite blomsterfrön, gräslök och citronmeliss. 
• Jag har plötsligt tid att sy den där nya ritualklänningen som jag tänkt att jag skulle vilja sy i flera år. Jag rotade igenom lådorna med tyger här hemma och hittade fyra meter lavendellila linnetyg. egentligen hade jag tänkte mig vitt, svart eller grått, men man tager vad man haver. Det här är också bara första lagret i min tilltänkta dräkt, så det kommer inte nödvändigtvis att synas. Resten av delarna tänker jag också sy av material som jag redan har här hemma.
• Eftersom möjligheterna att umgås med vänner och träffa likasinnade kan sägas ha krympt på grund av coronavirusepidemin, så har jag tänkt prova på alternativa sätt att ordna evenemang. Min första tanke är att försöka ordna en moot online, antingen via Discord eller Zoom. Så nu har jag en Discordkanal som heter Hexagram. Jag har aldrig använt Discord tidigare, så om du också vill umgås i häxiga termer online eller delta i en moot så skicka ett meddelande till mig så får du länken. Eller bli vän med mig på Discord. Jag heter StellaGreymoore även där. Och är du en van användare av sagda plattform så kanske du kan hjälpa mig att komma igång med att använda det. Låt oss tillsammans bygga en svenskspråkig gemenskap!
• Vädret har varit strålande idag. Jag har varit ute på promenad och njutit av solskenet, och det tänker jag fortsätta göra när möjlighet ges. Även om epidemin tvingar oss att vara inomhus mer än normalt, eller kanske just på grund av detta, har jag bestämt att gå ut så mycket som möjligt, förstås med tanken att undvika smittorisker.

Jag är glad för att jag trots alla tråkiga nyheter och tunga tankar också kan se de ljusa sidorna i tillvaron och glädja mig åt dem. Jag tror också att det här kan vara en god tid för introspektion och för var och en att ta ett steg tillbaka och finna lugn i tillvaron.

Jag önskar dig allt väl!

Ta hand om dig!

~Stella